Oj, ett nytt år. Ja, det har faktiskt gått ett helt år. Är det inte fantastiskt? Är det inte skrämmande? Var tar tiden vägen?Det har hänt en del, vi tar en sammanfattning:
Den gångna vårterminen läste jag Statskunskap B med inriktning på internationell politik. Helt klart otroligt spännande, men kanske lite för.. pretentiöst?
Sedan blev det sommar och jag hälsade på mamma och pappa i Katrineholm i två veckor innan de flttade hem till Östersund, jag sov, solade och blev omhändertagen. I Katrineholm lyckades jag även springa vilse, jag förstår inte själv hur jag lyckades för det är en så himla litet.
Efter det åkte jag till England och sydvästra England på sommaren är nog något av det vackraste jag vet. Semestern var ett faktum.
Efter två veckor åkte jag och James till Ghana. Vi blev placerade på God’s Eye Orphanage i Nkwanta i Volta-regionen i nordöst. Fantastiskt, frustrerande, förvånande, jobbigt, roligt och allt på samma gång. Ingen fungerande infrastruktur, inga vägar, inget spår av något man är van vid. Och STARK mat. Vilken upplevelse!
Sedan åkte vi till England igen, mest för att vända. Jag tillbaka till Sverige och James till Kina men vi hann med en irländsk familjesammankomst av, för mig, sällan skådat slag. Vilken grej!
Till slut hann jag hem till Östersund i en vecka och träffade några finfina vänner innan jag flyttade tillbaka hem igen. Till Uppsala alltså.
Nu är jag ekonom. Klart bättre än statsvetare. Så känner jag just nu i alla fall. Det är ungefär en och en halv vecka till delkursen “Finansiering och redovisning” tar vid och jag lider lite av sifferfobi. Först, på gymnasiet, genomled jag Matematik A och B för att sedan bestämma mig för att läsa icke-obligatoriska Matematik C också för att få bästa möjlighet till att senare kunna plugga vad helst jag ville. Tur var väl det för det visade det sig att C-kursen behövs till det mesta.
Efter det tänkte jag att jag aldrig mer skulle ta fram den där stora kolossen till miniräknare någonsin igen. Ett halvår efter studenten bodde jag fortfarande hemma och jobbade med diverse saker. Jag var uttråkad och bestämde mig för att ta en distanskurs vid Mittuniversitetet och eftersom jag alltid haft tanken att ekonomi nog är en jäkligt bra grej att plugga tänkte jag att det är lika bra att prova hur det är att plugga det som i mitt huvud är den värsta aspekten av ämnet; redovisning. Om jag klarade det klarar jag nog resten (alltså det intressanta och roliga) också, tänkte jag.
Visst klarade jag kursen men efteråt tänkte jag återigen om tegelstensminiräknaren; aldrig mer!
Men.. nu sitter jag ju här igen och är på väg att trycka på den där on-knappen i alla fall. Är det inte konstigt hur man fungerar?
